Jag borde vetat bättre än att ensam slå mitt slag
Jag har blundat för det dolda och gömt undan mina spår
Men hur jag än försöker står jag stilla där jag står

Om modet i mig sviktar och min röst den inte bär
Så ställ er vid min sida så att vi inte slits isär

I mitt inre brinner ångesten, har levt mitt liv i skuld
genom lögner har jag älskat, har alltid älskat guld
I bibeln talas det om gud, men ondskan är min vän
För så länge som jag blundar döljs vägen för mig hem

Jag gråter utan tårar och jag hatar utan själ
Min smärta är begraven för att alltid glömmas bort
Och i lönndom räknas tårar över tiden som har gått

Där brinner jag förutan glöd, där
växer jag mig stark, brynjan min
får motstå slag å aldrig tar jag mark.