Äntligen så är jag framme i Linköping, men inte riktigt vid stationen ännu. Frukosten har inte velat stanna i magen sedan vi lämnade stationen i kisa, var nära på att hoppa av i rimforsa, men bet ihop och sitter kvar. Men som sagt, äntligen så är vi framme i Linköping. Jag har aldrig varit åksjuk, och jag har inte mått så här dåligt under hela graviditeten förutom två veckor precis i början. Jag har haft en väldans tur, och det får man inte bli van med märker jag !!!! Nu skall jag hoppa av bussfan och på nästa trånga fan mot ljunkan som det är liv och fart på. Bara att bita ihop.