Bastian är nybadad och sover,
själv så sitter jag i soffan med datorn i knät och tittar på 2 and a half men .
Funderar ganska mycket göt jag också .
Känner att det är liksom min grej, börjar bli väldigt bra på det .
Kanske både på gott och ont .
Tanken jag har nu är att det är ju inte själva Kisa det är fel på, utan det är ju den täta befolkningen i den .
Det spelar ju ingen roll till vilken liten by man kommer, det är lika dant vart man än hamnar .
Om man bara nämner en annans namn så blir det fel, även om man från första början bara ville väl .
Jag vet att jag inte är guds barn, att jag kanske säger vissa opassande saker men jag står för det och jag vet att jag ibland gör snesteg som har sårat andra . I många utav fallen så är det med långt ifrån mening .
Men jag måste få göra egna val, ha egna käbslor och träffa vem jag vill .
Om det är min vilja och människorna är mina vänner så varför inte acc mig som jag är .
Jag kommer försöka att ända mina dåliga sidor och vanor, det lovar jag .
Men jag kan inte ändra på mig helt för att alla andra skall bli nöjda, jag själv då ?



Men det viktigaste för mig är min son och hela min familj .
Det är dom jag brinner för och jag gör allt för att min son skall ha det bra .
Kärlek och respekt .


Ibland så är det svårt att bara vara glad och trevlig under en lång tid .
Det kommer alltid upp saker som man lägger hög .
Men tillslut så rinner det över .
Samtidigt så känner jag att jag orkar inte, jag orkar inte bråka och tjafsa .
Men det är ju faktiskt så att det oftast inte är ens fel att två träter .