Känner att det är dags att skriva av sig igen . . . .

 

Har hänt en hel del sen sist, skall försöka att fatta mig kanske kort .

Torsdagen den 14 Mars så var jag kalla till US, har varit där några gånger på lite kontroller .
Men då fick jag diagnosen Cancer . Har fått tid för att genomgå en operation och äter nu bromsmedicin för att cellförändringarna och tumören skall stanna av inför operationen .
Mår skit utav alla mediciner, dom förstör celldelningen i kroppen och gör mig, varm, kall, trött, pigg, huvudvärk, tappar hår, tappar orken men inte minst så har det satt sig på psyket mitt .
Direkt efter att jag hade fått detta besked så satte jag mig i bilen ner till Kisa
Mina älskade vänner Mimmi och Peter, som väntade bebis , hände det, det värsta som kan hända .
Känner inte att jag måste skriva ut precis . 
Det far iväg en tanke till dom varje dag . Och lilla Thilda .  Den Torsdagen blev det ett Hej och ett Farväl till det lilla änglabarnet . Det var något utav det vackraste, sorgligaste och svåraste som jag har varit med om .
Att så hemska saker kan hända, den största frågan är varför ?!

Men man får tänka som ordspråket, '' Gud tar de bästa människorna först till sig '' .
Och ja, jag är helt säker på att Thilda var/är en utav de bästa människorna, man kan inte bli mycket annat med de föräldrarna som hon har . Några utav de starkaste personerna som jag vet har gått i ett par skor !

Men något roligt ist då !
Grattis IDA HOLM till ditt efterlängtade körkort !
Är sååååååååå stolt över dig !

Ang mig igen, har vetat detta ett tag men inte känt att jag har varit redo att skriva ut det .
Har inte fattat eller accepterat det själv förens nu .
Den dödsångest som jag har haft, går inte att förklara med ord .
Och när man försöker att söka tröst hos någon som man trodde kände en, som jag trodde kände, total ignorerar allt mer eller mindre . Kommer med spydiga kommentarer . Visst, jag kanske överdriver, men när man säger rakt ut till en som har fått ett cancerbesked : Ja men du lever ju, ÄN så länge och livet kommer att fortsätta både med och utan dig . Då vet jag inte riktigt hur man tänker . Jag tycker i alla fall att det är mycket klumpigt sagt !
Men jag skall tacka de som har funnits vid min sida hela tiden . Stöttat och lyssnat på mig .
Jag kanske överdriver, vem vet .
Men med tanke på att tex min morbror dog i cancer när han var 23 år, så gör inte det saken lättare .

 

Jag vet att det kommer bli mycket snack om detta nu, i alla fall i den lilla by som jag precis har flyttat ifrån .
Skönt att jag slipper bo där och höra allt .
Säg vad ni vill, önska att jag klarar mig ur detta, eller önska tvärt om .
Jag orkar inte bry mig om er som vill mig ont .
Skall vinna över detta, skall gå igenom det levande .  

Jag har hittat det jag vill ha, jag skall kämpa och känner att det är för min skull . För Bastians skull . För allas skull . Från olika håll .

Tolka det som ni vill ;)