Ni kanske vill höra allt bra som hör till en graviditet .
Att hur mysigt det är med den stora magen som bara växer och växer,
Om när men känner och tillochmed SER när bebisen sparkar och vänder på sig .
När man får fixa iordning på den lilles blivande rum,
Blommor och blad, hej och hå så bra det är  . . . .

Men det kan jag f*n säga er, det är ingen dans på rosor hela tiden .
Vaknar alldeles för ofta på nätterna utav att man får en spark på revbenen,
de sura uppstötningarna ligger i halsen
och känns som om det håller på att fräta ett hål .
Bussen är snart igen idé att sätta sig på,
kan ni förstå vilka blickar man får när man sitter där,
vridandes och vändandes på sig själv med en plastpåse i högsta hugg och
andas som om man redan nu håller på att föda .
Bebis-rummet blir då en pest att göra iordning, det är roligt att handla alla saker,
men bara i någon timme . För efter ett tag så börjar höfterna och ryggen ge med sig,
armarna orkar inte bära alla saker och man är jätte hungrig och jätte grinig .
Svätten pulserar ut överallt .
Sen när man kommer hem så skall allt ut ur bilen,
in igenom ytterdörren,
upp för trappan,
in i rummet,
ut ur alla kartonger och påsar,
sättas ihop,
ställas på ett bra och praktiskt ställe .
När det är gjort så vill man gärna gå ut på altanen med en kopp värmande, lugnande kaffe .
Blanda den friska kalla höstluften med en ciggarett .
Men nej då, kaffet smakar unket, svårt att svälja, kväljande är det på väg upp igen .
Och den där ciggaretten har jag inte fått ens hålla i på hur många månader som hällst,
och ännu fler skall det bli . ÅR !

Tycker ni att jag klagar lite för mycket ?!
Ja, kanske . . . Men det är ju verkligheten .
Jag ångrar inte en sekund att jag skall ha bebis, men varför kommer han inte med storken ist !?

P&K