urch och fy och bläää
Febern stiger, jag nyser, snorar, ont i hasen, ont i käkarna och bihålorna .
urch !
Men som tur är så mår ju Bastian bättre nu iallafall !
Nu skall jag slänga in massor med mer ved i brasan och mysa ner mig under en filt .
hörs !
Sjukling ♥
Och strax innan sju så somnade han om i sängen igen .
Har har det jätte jobbigt med sin förkylning .
Jag försöker göra allt för att han skall bli frisk, kokar alla nappar och flaskor, håller honom varm respektive svalkar honom när hans feber går upp och han blir jätte varm . Klär på honom myskläder, får i honom vätska, brasan är i full gång . Och ser till att han sover så mycket som det går .
Hoppas att det går över snart !
Nu skall jag vila mig innan han vaknar igen .
Kan knappt göta något annat än att vara med honom när han är vaken, han är så ledsen .
Hjärtat mitt ! ♥
FÖRBANNAD
Idag, måndag skulle ju läkaren komma hem hit för att kolla läget lite och sen fixa nua recept åt mig.
Tror ni att vårdcentralen i kisa hade någon aning om detta !?
Nej ni, inte den blekaste !
Jag fick ringa till vårdcentralen och förklara läget . Dom ringde och herjade på US om att dom inte kanhålla vad dom lovar och att dom inte FÅR lova saker hit och dit .
Sen fick jag också ringa till US för att dom aldrig ringde upp mig .
Ringde till ortopedkliniken . Mendå svarade dom på fel avdelning så jag fik lägga på och ringa om igen .
Men jag frågade innan om hon faktiskt inte kunde ta och ställa ner kaffekoppen och gå dom fem stegn bort till den avdelningen jag låg på sist . Dom låg ju för faaan i samma korridor !!!!!!!!!
ååhh . . . . aja . ringde iallafall igen .
Dom svrade och hade bara hälften utav all info .
Vi la på och dom skulle ringa snart igen .
Sen när dom väl ringde och berättade att jag hade fått recept så hann vi inte ner till apoteket .
TACK FÖRBANNADE JÄVLA VÅRDCENTRAL OCH US !
Hoppas att ni kommer sova lika dåligt som jag inatt !
FÖRBANNAD !
Hemma !
Har inte kunnat uppdatera min blogg på sjukhuset .
Dom vet inte riktigt vad det är som är fel på mig .
Men några frågetecken har vi löst iallafall .
När jag står upp och försöker belasta höger ben så viker det sig .
Det är höften som kronglar, inte ryggen .
Eftersom att jag har haft så ont så har jag spänt mig så mycket så det har gått upp i ryggen .
Som en ond cirkel liksom .
Men som sagt, det viker sig när jag står upp .
Beckenet rör på sig så att det går ur led, musklerna runt omkring orkar inte hålla upp mig .
Det gör fruktansvärt ont, det som håller ihop allt på höger sida från svanskotan och runt är alla senor, leder, brosk och skelettet, inte musklerna . Det är inte bra !
Jag hade en infektion runt höftkulan och spred sig sakta men säkert runt, så det äter jag mediciner för nu .
Även massor med smärtstillande så att jag ens kan sitta upp . Tar mig fram med kryckor, sakta och någorlunda säkert . Timmy hjälper mig mycket här hemma och har Bastian .
Jag kan bara mysa med honom när han är hos mig i soffan .
Imorgon, måndag så skall
Sjukhus
Min rygg har pajjat fullständigt !
Igår körde Susanne, Timmys mamma upp mig till Akuten .
Mimmi hade Bastian, susanne solex och mamma och lella mötte upp mig på us och tog med sig Nemi .
syrran var med mig på akuten .
Efter all väntande och undersökningar så fick jag veta att jag har inflammation längst med hela ryggen som strålar ner i höften och kraften i höger ben har försämrats väldigt mycket .
Jag kan inte gå helt själv och har jävulskt ont . Är mycket spänd och ramlar ofta .
Går nu på starka mediciner och smärtstillande .
Sen ska mamma köra ner mig till kisa för att jag ska hämta kläder, lämna nemi hos mimmi och mamma skall ha Bastian .
sjukhuset vill att jag skall ligga inne i allafall en vecka .
Jag får inte ens bära ett paket mjölk .
Stackars Bastian, fan vad jag saknar honom .. . .
Hör av mig så fort jag kan !
aj aj aj
Hejsan .
Hela förmiddagen har jag haft ont, ischiasnerven i kläm, - igen !
Blir galen !
Jag har fått det pga min ryggsjukdom skolios och operationen som följd .
Det ligger nog mycket i det att jag har fött barn med .
men men, bara att bita ihop som jag sa igår när jag skulle till tandläkaren . hehe .
Snart skall jag väcka Timmy, har har saltat på E4an i natt .
Sen skall vi göra oss i ordning för att åka till stan .
fira Peter idag ju !
Godenmorgen !
En lugn och skön morgon !
Om ca 45 minuter skall Mimmi komma hit,
hon skall hålla Basse sällskap när jag är hos tandläkaren .
Sen skall on på ett snabbt möte på stjärnebo och sen skall vi ta oss en tur på byn .
Vi skall fika och bara vara .
Skönt det !
I efm skall jag skriva det där provet som jag har tjatat om nästan hela veckan . hehe
Och vet ni ? Jag skall skriva prov nästa fredag med . hahha .
Har även pratat med Lojsan, Timmy's syster om morgondagen .
Vi skall fira deras fader, Peter i efterskott imorgon .
Vi skall åka gocart och äta mat .
Mycket trevligt ! Skall bara fixa hundvakt och barnvakt först .
Lite småkrongligt att ha med Bastian på det . Så jag skall kolla lite med släkten om det finns någon som kan ställa upp. Men tror inte att det skulle vara några problem . =)
Ne nu skall jag packa Bastian's väska, hörs av senare idag !
Goddagens !
Sedär ja, Bastian har nu gått och lagt sig en sväng igen .
Vi har busat, ätit, myst och varit en sväng till lägenheten för att hämta lite post och ta kort på lite saker som jag har till försäljning . Ja möbler bla .
Så nu får vi allt se om jag blir av med det . Hoppas på det ! Det är ju inte så mycket kvar nu !
Timmy är nog på g hem on någon timme med, då skall hela familjen bort till hans föräldrar på fika .
Tror faktiskt att vi går bort, det är ju ett underbart höstväder vi har !
Eller ja, underbart och underbart . . . . Solen skiner ju iallafall . =P
Har fått hem nya tidningen Hundsport, vill bara kasta mig in i den och läsa allt !
MEN, icke ! Jag måste plugga för imorgon är det ju prov som ni alla vet .
Guuud så tråkifgt det är att plugga när man verkligen måste det, skillnad är ju om man ligger långt före, då är det roligt att plugga !
Lika så det här med att vara sjuk från tex skolan .
Det är skönt att vara ''sjuk'' från skolan än att vara SJUK på riktigt .
JOi, du vet vad jag menar =)
GodMorgon !
Timmy åkte till jobbet vid halv fem .
Idag skall jag plugga !!! Imorgon på morgonen skall jag skriva prov, göra två närvarouppgifter och strax efter 10 skall jag vara hos tandläkaren .
Det är sista besöket innan jag måste betala . Tycker att det är skit dåligt att man måste börja betala et året man fyller 20 och inte efter man har fyllt 20 .
Bastian som är född den 1December måste betala näst intill hela året han är 19 bara för det .
Men innan jag börjar plugga när Basse har lagt sig så skall jag försöka komma med en uppdatering till om P&L .
Det var roligt att tänka tillbaka och skriva ner allt .
Varken jag eller JOi förstår hur vi kunde orka hålla igång från torsdag till lördag .
Om det hade varit för några år sedan så hade det inte varit några problem,
men nu när jag är småbarns mamma och joi jobbar som en gnu så är vi lite slitna om man säger så . hehe .
Hörs sen !
Uppdatering P&L . Del 1
De dagar jag spenderade med min syster på P&L i Borlänge och utekvällen i Lindesberg var några utav de bästa dagarna detta år kan jag lova !
Gjorde en liten uppdatering i form utav bildbomber när jag kom hem därifrån, men nu tänker jag göra en uppdatering med både text och bilder .
Allt kommer inte i ett och samma inlägg, det kommer bli alldeles för mycket att bde läsa och skriva samtidigt .
Och jag vill ju få med så mycket som möjligt, så mycket jag och JOi minns så at säga . hahaha .
Kommer nog få ringa henne några gånger när jag skriver, så att jag inte missar något som hon kanske minns men inte jag ! =P
Torsdagen började med att jag och Bastian gick upp, klädde på oss och åt frukost . Hann även passa på att mys och leka massor eftersom det skulle ta ända till söndagen tills vi skulle få träffas igen .
Jag hade redan packat hans väskor kvällen innan, mina nästan en vecka innan .
Skrivit listor om hur mycket mat, när han skulle äta, när han skulle sova och lite enkla riktlinjer hur man ar hand om Bastian så att han är nöjd . Han är inget svårt barn, men det kan ju vara svårt om man inte vet om våra rutiner .
Och så traskade vi bort till Lojsan, jag kände mig inte riktigt mogen att lämna bort honom direkt, så vi tog oss en sväng i kullaparken först . Satt på en bänk i morgonsolen, myste och bara älskade varandra .
Det var jobbigt sen när jag kom till Lojsan, Jag satt vid köksbordet och drack kaffe och tittade på BAstian som låg och lekte på golvet . Åååhhh vad jag skulle sakna honom de kommande dagarna !
Men nog med snyftande, tacka Lojsan så mycket för att hon ställde upp på at var barnvakt i några timmar inan han skulle få träffa Jesica, Lella och åka till sin mormor i Linköping för att sova .
Jag ästan sprang hem till lägenheten som jag bodde i då, hämtade upp miga grejjer som vägde bly !
Hade ju både massor med öl och kläder med mig . Men med blicken frammåt så kom jag er till konsum, handlade lite att ha med mig att äta och så hoppade jag på bussen mot Linköping .
Bussen blev försenad eftersom det var så mycket vägarbete, så ja man kan väll säga att jag vart skapligt nervös över att jag inte skulle hinna med pendeln som skulle gå bara några minuter efter bussen skulle vara framme .
Så jag ringde syrran i mitt i paniken .
Hon var på jobbet och hade igentligen inte tid att prata, men vi var så exalterade över att vi skulle ses om bara några timmar så vi pratade ändå för fullt .
Jag hann med pendeln !!!!
Så där ja, bara ett byte kvar sen är det raka vägen till Lindesberg för att hämta upp JOi och sen raka vägen till BORLÄNGE !!!!! =)
Vi sminkade oss, passade på att ladda mobilerna och drack cider .
Lyssnade på musik, eller ja vi spelade för halva tåget . hihi .
Vi var inte ensamna om att åka till Peace & Love kan jag lova, det var måånga fler som åkte med samma tåg som oss . Vid 4 - halv 5 var vi framme, så med all packning i form utav kläder, alkohol, tält, sovsäckar, liggunderlag, handväskor m.m så gick vi igenom halva Borlänge för att komma till våran camping, Såkallade griscampingen . hehe . Ni försår sen när ni ser bilder !!! =P
Antaglien gick vi fel väg när vi skulle dit, men men . Vi kom ju fram iallafall, det är huvudsaken !
Direkt när vi kom fram så ''haffade'' vi några som jobbade där, vi orkade inte leta efter en plats att slå upp tältet på själva, det var så oerhört mycket folk och så många tält överallt . Ett tag trodde i nästan att vi skulle få åka hem igen . hehe nee då, men nästan . . .
Men aja, vi fick en plats och vi smällde upp tältet direkt !!
Upp med alla grejjer och korka upp mer med alkohol .
Vi var så j*vla glada över att vara där, detta hade vi drömt om och pratat om att vi ville göra länge, men att vi aldrig trodde att det skulle bli av .
Det blev väldigt stökigt fort, men vem ville städa ?! Vi var ju faktiskt på festival ! =)
För er som inte vet så vann min far biljetterna och gav dem till mig ! ♥
Fortsättning följer . . . Måste prata med syrran om vad vi gjorde sen , hihi
Resten utav dagen
Sen vi sågs sist så har jag och Bastian varit nere på byn, där vi mötte upp Mimmi .
Strosade runt på byn lite och så hittade vi Nadia och hennes två döttrar, Moa och Wilma .
Vi allihopa gick och handlade sen sås atte vi oss ner på en bänk, pratade om allt och inget . Bara hade det trevligt i höstsolen . Även Bea tittade förbi, och jag kan lova att det gjorde inte dagen sämre !
Fick se och känna lite på hennes bebismage, måste göras varje gång vi ses !! hihi .
Nästan alla mina vänner har barn, eller ska få .
Känns både konstigt och heelt normalt på samma gång .
När jag och Basse kom hem så var han såå trött, så jag fick bära upp en halvsovande pojk till sitt rum och bädda ner honom . Jag fixade lite här hemma och pluggade lite .
Jag läser och jag läser men det känns inte som om jag kommer någon vart typ .
Aja, det går nog bra på provet på fredag iallafall, det måste det !!!
Nu har hela familjen ätit mat och Basse har presic gått och lagt sig .
Timmy är iväg till sin mor för att hämta en laddare till sin mobil, den andra har han tydligen i lastbilen .
Imorgon åker han vid halv 5 och gud vet vem när han kommer hem igen . hehe .
nee då, han trodde inte att det skulle ta hela dygnet, så vi får väll se .
heheh
När han kommer hem nu igen så skall vi slänga oss i badet och bara ta det lugnt .
Tända upp med levande ljus kanske skulle vara något ?!
Skall fixa det direkt efter jag har varit ute med hundarna på trädgården och druckit upp mitt kaffe !
Hörs av imorgon !
De första dagarna i Bastians liv . Del 2
. . . . . . .
Dörren öppnas, vi går in och öppnar dörren till hissen som redan var nere hos oss .
Det trycket som uppstår när hissen börjar att åka upp mot plan elva är lite läskigt,
det känns precis som om jag tappar benen uppe vid höfterna .
När hissen stannar öppnar Timmy dörren och vi går ut, hand i hand .
Det luktar lite små unket lamporna i taket bländar mig .
Efter ca 5-6 steg så kommer den igen, värken .
Det jag då ser framför mig är tre sköterskor/barnmorskor som först går mot oss men som sedan börjar småspringa .
- Hur långt är det mellan värkarna ? Frågar dom i kör Timmy .
- Jag vet inte, men ofta ! Svarar Timmy lite små skärrad men ändå väldigt lugn .
- Vi måste ha ett rum, NU . Ropar en utav sköterskorna,
och vi behöver inte gå långt innan vi kommer fram till ett rum som vi gick in i .
Timmy kastar ner väskorna på golvet inne i det högra hörnet och jag får hjälp av med jackan, med mina skor
samt med byxor och trosor .
En Barnmorska med namn _______ kommer in, förklarar att det är hon som skall ta hand om oss med två medhjälpare .
Hon förklarar även att jag ganska snabbt måste lägga mig ner på sängen
för att hon skall undersöka hur mycket öppen jag är och så att vi mer vet hur läget ligger till .
Jag lägger mig på sängen, värkarna kommer tätare, hårdare och jag känner att det blir jobbigare och jobbigare att andas .
Barnmorskar för in två fingrar för att känna efter hur det känns och hon konstanterar att jag har öppnat mig 6cm ,
nu händer det grejjer !
Jag får ställa mig upp för att kunna ta emot värkarna på ett bättre sätt och även Timmy får vara mer delaktig i det hela .
Ett gåbord förs framför mig och jag lufar mig på det samtidigt som Timmy masserar min svank,
sköterskan påminner mig helatiden om att andas djupt och att jag skall behålla mitt lugn .
Men jag gillar inte att luta mig på gåbordet, jag vill ha mer närhet, jag vill ha min Timmy !
Så jag skickar gåbordet in i väggen framför mig och kastar mig in i Timms's famn, här har jag det bra, här är jag trygg .
Han vaggar mig, fram och tillbaka och sköterskan taröver masserandet på min svank .
Men efter en stund så stannar allt upp, jag hör inget, jag ser inget, det ända jag känner är ett oändligt tryck mor min svank
och ändtarm . '' Nej, jag måste bajsa '' Tänker jag samtidigt som jag skriker i panik och smäta:
- Aaahh, JAG SKITER NER MIG !
Jag känner hur Timmy tar att hårdare tag om mig och Sköterskan frågar:
- Känner du ett tryck mot ändtarmen ?!
Jag kan bara nicka, får inte fram ett ljud, hur jag än försöker .
Så vi beslutar att jag får lägga mig ner och så är det dax för sköterskan att undersöka mig ännu en gång .
- Japp, du är öppen 9cm nu, vill du ha någon bedövning ?
- JA ! I ryggen ! svarar jag .
Så dom ringer efter narkosläkaren och han kommer på mindre än 5 minuter,
men värkarna är nu så pass starka så det är försent att sätta någon ryggmärgsbedövning, jag får helt enkelt klara mig utan .
- Vi måste ta vattnet ifrån dig, du föder villket sekund som hällst Antonia, säger Sköterskan undertiden som hon undersöker igen .
Jag känner att det helt plötsligt blir väldigt varmt på min högra fot, en stark och frän lukt slår mot både min och Timmy's näsa.
Man kan nog gämföra den lukten med sekret som jag legat ute i solen i en timme .
- Ja Antonia, jag känner huvudet nu på bebisen . Säger _______
Jag får ännu en värk och jag fårgar:
- Får jag trycka på ?
- Om du känner att du inte kan hålla emot längre så ja, gör det, vi är beredda .
Jag slappnar av, Timmy står vid min vänstra sida och håller min hand, stadigt .
Äntligen, jag får slappna av och trycka på .
Då släppte en stor del utav smärtan och jag trycker, jag prässar och jag skriker .
Jag sätter upp mina ben, ett på ena sköterskan och ett på den andra och trycker, jag får nästan den ena utav dem att ramla .
Jag må vara liten, men när det väl gäller så kan inget stoppa mig !
- Det är bra Antonia, nu ser vi huvudet . Det är en hårig lite krabbat .
Timmy tar några steg fram för att se efter vad dom menar .
- Hahaha, ja det kan man säga, Antonia har du någon tofs ?! Skämtar Timmy .
Jag känner att jag inte riktigt är på skämt humör och tänker att nu ni, nu skall ni allt få se vad jag är kappabel till och så
trycker jag på ännu en gång .
- Nu måste du vänta lite Antonia, hjässan är nu ute, men du måste försöka hålla bebisen kvar där en liten stund .
Och jag håller, jag håller och jag håller .
Men så helt plötsligt så stannar allt upp ännu en gång, jag hör inget, jag ser inget och jag känner heller inget .
'' Men herre gud, det är ju en Lucas ! '' Tänker jag . . . Vet inte varför, men så tänker jag .
När jag väl kommer ''tillbaka'' så hör jag:
- Antonia, nu måste du ta några tag i syrgasen och trycka på, Bebisen behöver lite syre .
Så jag gräppar den där äckliga masken, drar tre snabba tag,
- Räcker det ?! Frågar jag i lite panik .
- Jaa då, det är bra, kör på nu . Får jag i svar .
Jag tänker att nu jävlar ska han ut, och så tar jag att tag om mina ben och trycker på .
Huvudet ute och jag får en snabb kryskvärk direkt efter så jag kan trycka på ännu en gång .
Innan jag ens hinner hämta andan så ser jag honom, lite små lila och kladdig, skrikandes i sköterskans händer .
Det är klart, han är här, han är ute !
Men nej, klart det är det inte, Moderkakan måste ut med .
Så utan att ens ha en värk så trycker jag på, inga problem, den kom ut i ett litet ''plupp'' .
- Är den hel ? frågar jag innan jag ens har fått upp min lilla son till mig .
- Ja, det ser så ut, men vi skall undersöka den mer ordentligt strax , Svarar dem .
Jag får upp Det lilla knytet till mitt bröst och han slutar skrika så fort han kommer upp till mig .
Han tittar upp på mig, jag på Timmy, Timmy på oss och jag känner hur tårarna börjar rinna nerför mina kinder .
Jag är helt varm i kroppen, så lycklig, så stolt ! OCh jag ser på Timmy att han känner det samma .
- Moderkakan är hel Antonia, men jag måste undersöka dig nu med,
det kommer göra lite ont men jag måste göra det, hör jag en röst .
Jag bara nickar, utan att släppa blicken från det lilla livet i min famn som nu snuttar på mitt bröst .
Det svider, det gör ont, men det spelar ingen roll, jag släpper ändå inte blicken, inte heller gör Timmy .
Efter en liten stund så tar barmnorskan våran lille son ifrån oss för att väga, mäta, ta tempen och lite annat på honom,
3430 gram och 49cm lång, temp 37,4 och har kissat . Älskade skatt !
- När du känner dig redo så kan du gå och försöka kissa och även ta en dusch, ska vi hjälpa dig upp ?, säger barnmorskan .
Jag sätter mig upp direkt, ställer mig upp utan några problem och går mot toaletten .
Såhär lätt var det länge sedan jag kände mig, haha .
Timmy tog på en blöja, strumpor och en mössa på det lilla knytet på bänken framför sängen
för att sedan ta honom i famnen och sätta sig i fotöljen . Lyckan och nervositeten i hans ögon går inte att förklara,
men den var vacker .
Vattnet är varmt och blodet som rinner ner för mina ben är kladdigt, det kommer mycket blod och annat slem, urch !
Jag bestämmer mig för att stå upp i duschen och kissa med en svag varm stråle utan duschen mellan mina ben .
Det känns nästan som vanligt, bara lite ovant att stå upp och kissa, hehe .
Jag klänner att jag inte vill stå där innte hur länge som hällst,
men blodet slutar aldrig att rinna och mina ben är skakiga .
'' Det är ju tur att vi är på sjukhuset om jag skulle ramla iallafall '' tänker jag .
Men det gör jag inte, utan jag torkar mig snabbt med den vita handduken som hänger på väggen brevid mig,
varför ha en VIT handduk på en förlossning ?
Det säger bara vipps så är den röd utav blod och det är ju inte mens-blod direkt,
utan det är förlossningsblod . blääää . . .
Men jag slutar tänka på det, jag måste ut för att titta på min son igen .
Så ut igenom dörren, där sitter dom, pojkarna i mitt liv . Det finns inget annat just nu, bara vi .
Jag drar fram min väska ifrån hörnet där Timmy hade kastat in den för en dryga timme sedan,
tar upp nya kläder och tar på mig dom .
Allt går mycket lättare nu och jag känner mig som en helt ny människa .
Det knackar på dörren och barnmorskan kommer in igen, hon säger att det är fullt på ''vanliga'' BB, så vi måste ligga på
special BB , i händerna har hon en rullstol och visar ner mig i den och Timmy lägger den lilla pojken i famnen på mig .
- Han heter Bastian, säger jag till Timmy .
- Ja jag vet, det gör han, Bastian , Svarar han med ett leende på läpparna .
Han plockar ihop sakerna i väskorna och så går vi ( jag och bastian åker i rullstolen ) upp till plan 11,
där special BB ligger .
Inte heller nu släpper jag blicken ifrån Bastian, jag litar på att barnm,orskan inte kör in rullstolen i något,
men vad skulle det spela för roll ? Jag håller ett stadigt gräpp i min son,
skyddar honom med mitt liv, inget får hända honom .
När vi är inne på rummet säger Timmy till mig:
- Ja, men du gumman, jag åker hem nu och fixar lite tills ni får komma hem igen .
Ring när du vill och jag hör av mig, Jag älskar er !
- Ja gör så, vi älskar dig med .
Jag visste redan innan att han inte skulle stanna kvar på sjukhuset med oss,
dels för att det är så jävla dyrt att stanna kvar som fader till barnet och för att det fanns ganska mycket att göra hemma
innan vi kunde/ville ta hem Bastian . Pelletsen är slut och det är jätte kallt hemma,
han skulle bli sjuk om vi alla hade åkt hem .
Jag ligger i sängen med Bastian på mitt bröst, han är jätte duktig på att suga och ammar för fullt .
Men jag har problem, han kan bara amma på det vänstra bröstet, varför ?!
Jag försöker att byta till det högra flera gången då jag börjar känna mig ömm om det vänstra,
jag nästan skriker, det gör så jävla ont ! Den högra bröstvårtan blir svart, det kommer blod och Bastian släpper taget hela tiden om den .
Nej, han får amma på det vänstra istället . Det går så mycket bättre, jag får härda ut .
Det kommer in barnmorskor lite titt som tätt till mig, presenterar dem själva och frågar om jag har några funderingar över något .
Innan vi hade åkt in till sjukhuset så hade jag minst miljoner med frågor, men nu känns det faktiskt som om jag har
full kontroll på läget . Som om jag redan har vuxit in i mammarollen , som om jag har varit mamma i flera år .
Efter flera försök att få Bastian att amma på mitt hörga bröst så ringer jag tillslut på klockan efter en barnmorska,
Det tar knappt en minut innan det knackar på dörren och en kvinna i ca 40-45 års åldern kommer in .
- Jag försöker och försöker, men han kan inte amma på mitt högra bröst, vad ska jag göra ?!!? Frågar jag med gråten i halsen .
tänk om han inte får tillräckligt med mat ? Tänk om han redan nu blir undernärd ?
Är jag en dålig mamma ?
Gillar han ens mig ?
Frågorna snurrar runt i huvudet och jag känner att jag nästan håller på att brista ut i gråt .
- Ta det lugnt Antonia, Det kan vara så i början, han klarar sig . Får jag se hur du gör så kan jag ge dig några tips ?
Jag visar hur jag har gjort och barnmorskan ler mot mig .
- Du gör precis som man ska, det kommer att gå bra snart ska du se .
Du har nog mer mjölk i det vänstra bröstet men vi hoppas på att det vänstra kommer ikapp inom det närmsta dygnet . Försök
att vila dig nu, ni båda måste vara väldigt trötta .
- Okej, jag ska försöka . Tack för hjälpen iallafall !
Okej, nu är jag lugnare, jag klarar av detta .
Bastian somnar på mig och jag vågar knappt att röra mig, så jag somnar i en ställning som gör att jag får kramp i armen,
men det struntar jag i, han skall ha det skönt mig är det skitsamma med .
Jag somnar, så skönt men inte djupt .
Jag känner hela tiden att jag har en hand på hans nakna rygg under filten som vi har över oss för att hålla värmen .
Rummet är ganska kallt och jag hör varje ord som dom säger i rummter brevid oss ,
Hur ett litet barn bara skriker och skriker .
Det är ett oerhört hämskt skrik, högt och ljust . . . Ett panik och smärt-skrik .
Hör att föräldrarna trycker på knappen för att få barnmorskor/sjuksköterskor till sig
och varje gång dom kommer dit så säger dom att dom får ge det lilla barnet mer smärtlindring .
Tar ett fastare tag om min lille son i famnen, pussar honom på pannan och blundar .
'' Du är frisk, jag är frisk, vi har det bra och skall hem imorgon älskling '' tänker jag, om och om igen .
Efter några timmar med vila så knackar det på dörren och en äldre kvinna med vit rock kommer in,
- Nu finns det mat till dig i matsalen, kom så ska jag visa er dit .
- Men Bastian då ? Vart ska han vara ? Svarar jag .
- Honom kan du ju ta med dig, lägg honom i den lilla sängen med hjul och rulla med dig honom .
Jag känner hur paniken växer i mig . Tänk om han börjar skrika, tänk om han vill ha mat eller en ny blöja när vi är där.
Vad ska jag göra då ?
Men jag lyder henne, trots att jag inte alls är hungrig så gor vi alla tre mot matsalen .
Jag hittar min blicka som har en lapp med nr 8, samma nummer som vårat rum .
Jag sätter mig ner på den hårda trästolen och tittar ner på tallriken,
pytt i panna och ägg med lite grönsaker . Jag pillar i mig grönsakerna och tittar mig sedan omkring .
Det sitter en kvinna med sjukhusrock på sig och en karteter som händer i en ställning brevid henne .
På andra sidan utav henne så har hon en likadan vagn som jag med ett litet barn i .
- Är det en pojke eller flicka ? Frågar hon mig ganska glatt .
- En pojke, han föddes i morse .
- Oj, vad liten ! Grattis ! Svarar hon mig och fortsätter:
- Min lilla flicka är lite över en månad nu, och så ler hon ner i sin vagn mot det lilla knytet som sover .
Jag känner hur lyckan växer inom mig, jag är mamma och det här klarar jag .
Nej, nu vill jag inte vara kvar i detta rum längre, så jag tar tag i vagnen med lilla Bastian i och går ut ifrån matsalen .
Ljusrören i taket bländar honom när vi kommer ut i koridoren och han gör ifrån sig ett litet skrik .
Jag ökar tempot lite och går in på vårat rum . Där är det tyst och med dempad belysning . Jag sätter mig på sängen
och tar upp Bastian, lägger honom intill mitt bröst så att han kan få lite mat .
Men fy fan vad ont det gör ! Det är som om någon sticker in tusen nålar kring bröstvårtan och sedan sliter den rakt ut.
Det är den värsta smärtan, har aldrig varit med om något liknande tidigare . Jag vill helre föda hundra barn till än att fortsätta amma.
Men för Bastian's skull så låter jag honom fortsätta, trots att tårarna börjar tränga ut ur ögonen på mig .
Han somnar ganska fort, så jag lägger honom på min mage och lägger oss i sängen .
Jag somnar en stund, men väcks ganska fort utav att det knackar på dörren och in kommer en barnmorska som säger att jag har besök .
''Besök ? tänker jag , vem kan det vara ?! ''
Men jag nickar och in kommer min mamma, Victoria och min storasyster, JOi .
Jag lyser upp av glädje men jag ligger kvar i sängen helt stilla . Jag är alldeles för trött för att ens röra på mig .
JOi kommer fram och ger mig en puss i pannan, jag ser hur glad hon är och i mammas ögon ser man stoltheten .
Dom ser sig omkring lite oroligt och frågar mig sedan lite tyst: '' Vart är han ? '' .
Jag lyfter försiktigt på filten som vi har runt oss . Dom lägger händerna för munnen och deras ögon fylls med tårar, glädjetårar .
'' Nej men guuuud vad liten han är !!! '' viskar JOi .
Mamma kommer fram, men hon säger istället '' Oj vad stor han är ! '' Med en högre röst .
Förstår att JOi reagerar som hon gör, eftersom hon inte har träffat en så pass nyfödd tidigare och mamma förstår jag med
eftersom jag bara var 46cm lång och vägde betydligt mycket mindre, nästan hälften så mycket, när jag föddes .
Fortsättning följer . . .
De första dagarna i Bastians liv . Del 1
Det är fortfarande väldigt mörkt ute, klockan har precis slagit 0500 den 1 December 2010 .
Jag vaknar utav, vad som känns som en oerhört stark spark i den nedre delen utav magen .
Kvider, vänder på mig och fokuserar på att andas, vad hände igentligen ?
När det onda har slutat bestämmer jag mig för att gå ner för att gå på toaletten .
Sakta men säkert rullar jag ur sängen, tar min flece morgonrock och går mot trappan .
Ett stag i taget och en fast hand på trappräcket .
Väl inne på toletten får jag både nummer ett och två gjort .
Halvvägs upp för trappan så kommer smärtan igen, vad är det som är fel ?
Står som fastfruten, dubbelvikt och kan inte öppna ögonen .
Så kom jag på det, som ett ljus som gick upp för mig,
'' Herre gud, jag är ju för fan gravid ! ''
Det hade varit som bortblåst, hade totalt glömt bort det för en stund .
Så jag tog mig i kragen, halvsprang upp för trappan, kastade av mig morgonrocken och la mig på min plats i sängen igen .
Smärtan kommer igen, det käns som om det är någon/något som prässar min ryggrad upp igenom magen och som om
svanken är av på minst fyra ställen .
Jag känner att jag inte klarar av att hantera smärtan ensam längre, så jag vänder mig mot min sambo och fader till barnet
Timmy, som ligger på min vänstra sida . Klockan har nu blivit 0530 .
- Timmy ?!, viskar jag .
- Timmy snälla vakna, det är dax . . .
Han vrider lite på sig och öppnar ögonen sakta och tittar mot mig,
- Är du säker ?
- OM jag är, han kommer nu , sade jag tyst samtidigt som jag fick ännu en smärta, en värk .
Timmy Flög upp ur sängen och på bråkdelen utav en sekund så hade han på sig kläder och var halvvägs ner för trappan .
- Ring förlossningen och säg att vi kommer nu då, jag går ut och startar bilen och ringer till mamma, ropade han
ifrån nedervåningen .
Och så gör jag, jag ringer förlossningen och försöker klä på mig samtidigt .
- Förlossningen vad kan jag hjälpa er med ?!, sade en lugt och sansad röst i telefonen.
Jag harklar mig och säger:
- Hej, ja asså, jag ska föda och vill komma in, får jag det ?
- Ja självklart får du det, svarade hon på andra sidan luren , Men hur långt är du gången ?
- Jag är i vecka 38 + 4 och jag har inte en aning vad det kan vara mellan värkarna, 3-4 minuter kanske . Svarade jag .
Hon försöker att prata med mig, men nu hör jag inget utav vad hon säger, jag har en värk,
kan inte titta och halvligger över sängen och flåsar som en utmattad hund .
När jag är på fötter igen så säger kvinnan i telefonen till mig att jag borde stanna hemma iallafall i två timmar till
eftersom att det
är mitt första barn, då det oftast går ganska långsamt med förlossning osv då .
Men jag är fast besluten, jag skall in och det är NU !
- Ja du är så välkommen in hit, men var beredd på att vi antagligen kommer att skicka hem dig igen
då jag antar att du bara är i latensfasen än så länge .
( Den första fasen i förlossningen då man öppnas ca 2-4cm )
- Det struntar jag i, jag föder på golvet om jag stannar hemma länge till ! Svarar jag nu med en ganska irriterad röst .
När jag lägger på så kämpar jag för att få på mig kläderna, mjukisbyxor, T-tröja och strumpor .
Jag tar mig skta ner för trappan med mobilen i handen och Timmy kommer inrusandes från bilen .
- Hur är det ? Frågar han med försiktigt och lite darrande röst .
- Joo men det är bra, tror jag, joo men det är det . Svarar jag, en aningen frånvarande .
Vårand hund Solex går troget brevid mig hela tiden i undran om vad som är pågång .
Då och då lutar jag mig mot hans rygg för att få stöd då det gjorde så ont,
han står stilla och tittar på mig, så lugn, så stilla .
Timmy går upp för trappan för att hämta min och bebisens väska som hade varit packade i ca två månader tillbaka .
Undertiden försöker jag få på mig jackan och skorna samtidigt som jag kämpar mig igenom värkarna .
Ute är det kallt, ca 13 minusgrader och Timmy går framför mig med all packning .
Solex är fortfarande brevid mig, tittar då och då på mig för att försäkra sig om att allt är under kontroll .
Jag öppnar bildörren och hinner inte ens sätta mig innan jag får ännu en värk , men jag struntar i den och nästan kastar in
mig själv i sätet, drar igen dörren och fokuserar på att andas .
Vi åker bort till Timmys mamma och pappa på Linnégatan där hans mamma, Susanne möter upp oss .
Vi måste åka i hennes bil då vi har väldigt dåliga däck på våran, Susanne har redan varit ute och startat den så att det är varmt .
Solex får stanna hemma hos henne . Mot hans vilja så går han in i deras hus .
Vägen upp till Linköping är jobbig, jag halvligger i framsätet och Timmy fokuserar blicken fram på vägen .
Jag känner hur bilen slirar och att vi ibland tappar fästet .
Men jag är inte rädd, utan mer tvärt om eftersom att jag vet hur duktig Timmy är på att köra bil .
Jag har annat att tänka på just nu .
En värk kommer smygandes och nu är dom starkare, det känns som om jag kommer att gå av på mitten,
Det går inte att förklara hur det riktigt känns .
Jag pustar, stånkar och stönar nu högre än innan,
Så Timmy höjer volymen på radion för att kunna fokusera ordentligt på vägen och inte på mig .
Men jag ser ändå att han ibland kastar några blickar på mig, det känns lugnande .
När jag väl är på banan igen så tar jag upp min mobil och sänder iväg ett SmS till min syster JOi, min mamma och min pappa
där det står : '' Nu åker vi in ! '' .
Jag hinner även gå in på facebook igenom mobilen för att skriva : '' Nu jäävlar ! '' innan det kommer ännu
en plågande värk .
Vägen upp till förlossningen känns som en evighet men nu äntligen så är vi framme utanför förlossningen .
Timmy tar väskorna och jag kämpar för att kunna ta mig ut ur bilen, Timmy möter upp mig så fort jag har kommit ut .
Han tar mig under armen och leder mig bort mot dörren där vi måste rnga på en klocka för att dom skall öppna åt oss .
Ännu en värk kommer smygandes och lagom till att dom svarar i den lilla apparaten på väggen så är den som starkast .
- D d d Det är A a a Antonia , stammar jag fram .
- Okej, vi öppnar, ta hissen direkt till höger upp till plan elva . Svarar kvinnan i apparaten .
Fortsättning följer . . . . . . .
Tittar tillbaka
Det är snart tre år sedan som jag startade denna blogg .
Hade ju en innan denna, men som strulade med att jag inte längre kom in på den .
Mitt läsenord slutade att fungera, så var som sagt tvungen att göra en ny .
Sitter även och tittar tillbaka lite på den, lite småroligt att läsa .
Det är ju som en dagbok, men utav de personliga detaljerna .
Har faktiskt försökt att skriva en lite mer detaljrik och personlig dagbok för hand här hemma .
Men som ni kanske vet så är jag ju inte jätte duktig på att skriva här i bloggen varje dag,
så det sket sig med den personliga dagboken .
Men det är svårt att tänka sig att jag har haft ett liv utan Bastian .
Det känns ju som om han alltid har varit här med mig .
Jag tänker faktiskt ''öppna mig'' mer i denna blogg än vad jag kanske ar gjort innan .
Men det händer inte allr för mycket personligt i mitt liv just nu .
Och det jag får höra om mina vänner, bekanta och föredetta vänner vill jag inte skriva här,
Jag får veta ganska mycket personliga saker om folk, vore kanske inte jätte bra att hänga ut allt här . hehe
Jag har ju ganska många läsare, bara nu när jag precis har börjat igen så har jag 50 läsare om dagen !
Får väll se hur många det är om några månader, men då måste jag ju hålla i också . hehe
Nu har jag skrivit om allt och inget .
Är det någon som är intresserad utav att läsa min heelt personliga och detaljrika förlossningsberättelse ?
Den kommer snart, varken ni vill eller inte =)
Morrn Morrn !
Har precis kommit upp i soffan, har legat på golven framför brasan med Basse halva morgonen .
Vi har myst som bara den !! Helt underbart ! Så han fick även äta frukost framför brasan, med kuddar och filtar .
Som sagt, underbart ! ♥
Igårkväll pluggade jag och sen tittade jag och Timmy på film .
Gick och la oss ganska tisigt, Timmy börjar bli sjuk igen .
Han har varit sjuk till och från hur länge som hellst nu, ja säkert i nästan två månader .
Så han fick lite massage igårkväll och sen somnade vi båda direkt !
Idag blir det nog en lugn dag igen .
Plugga när Basse sover, mysa och leka med onom när han är vaken . =)
Lojsan, Timmy's syster skulle kanske komma förbi idag med efter on har haft möte på jobbet .
Så det hoppas vi allt på ! =)
Har fått en kommentar om att man vill att jag skall göra ännu en uppdatering om när jag och min syster var på P&L i år . Så det kommer jag självklart att göra ! Måste bara hoppa över till min mini dator för att göra det, det är där jag ar alla bilder . Men skall försöka tänka tillbaka på vad vi gjorde varje dag . Får se ur det går eftersom man kan säga att det var rätt mycket alkohol inblandat i det hela . hihi *
Blogg svar
Än så länge har jag kvar lägenheten i väntan på att någon skall ta över den .
Men jag har mycket möbler kvar där och betalar fortfarande på den .
Det är lite tråkigt att göra sig av med den eftersom att jag målade om och gjorde et såå fint där . men men, så är det här i livet . hehe .
Hoppas att det kommer fler frågor som jag kan svara på ! =)
Roligt för mig, roligt för er ! =)
Morgon
Sitter i soffan och myser med hundarna . Bastian ålar omkring på golvet i hela huset, brasan är i full gång och jag är helt nöjd med denna start på dagen ! =)
Idag blir det att självklart mysa och leka med Bastian och sen när han sover så skall jag plugga .
Kanske inte det roligaste, men det måste göras ! hehe .
Jag läser ju till leg. undersköterska . Så det blir kul när det är klart ! =)
Jag skall även läas sjukvård så jag kanske kan jobba på vårdcentral/sjukhus, om det finns plats så klart .
Men huvudsaken är ju att jag får jobba sen .
Pallar inte att sitta hemma mycket längre till .
Sen i början utav december skall ju Bastian in på dagis, stoora pojken !! =)
Hörs av sen, måste hämta Basse i köket =P
Dundermysigt !
Han hade jobbat lite tidigt på morgonen och kom sen tillbaka hem .
Så vi åt näst intill hutellfrukost ! =) .
Brasan var tänd och Basse sov en sväng .
Dundermysigt !
Sen när Bastian vaknade så gick hela familjen bort till svärmor där det blev lite fika .
När vi kom hem igen så åkte Timmy iväg för att jobba lite .
Han har en bra vecka på jobbet nu .
Bara massa småfix och så kommer han ju hem varje dag denna vecka ! =)
Det är vi inte riktigt vana vid , hehe .
Bastian är lite kinkig, antar att han håller på att få tänder nu .
stackars älskling ♥
Nu skall jag mysa med honom, så vi får höras av senare igen ! =)
Myket har hänt
Jag och Timmy särade på oss ett tag, men vi klarade bara av det i typ två veckor . hehe .
Kom ganska snabbt på att det skall vara vi . ♥
Sen så blev min far jätte sjuk, han fick blodproppar lite här och var med ett flertal hjärtinfarkter på köpet .
Han var även tvungen att amputera högra benet . stackaren . . .
Men han lever ! Och han är hemma igen, han paddlar och lever livet ! Så oerhört glad för hans skull !
Lilla Nemi är ganska ny i familjen, i lite över en månad har hon varit en del utav vårat liv .
Sålde Diezel, det var det bästa för alla . Inte minst för honom . Hn har det super bra hos Mattias som äger honom nu . kanon blev det verkligen !
Nemi är en utav de bästa hundarna jag någonsinn har haft, och jag garanterar er att jag har haft mååånga !
Bastian är 10 månader nu ! Älskade skrutt !
Om han håller sig i ett bord så kan han stå helt själv !
Han ålar sig fram, bak och åt sidorna .
Springer runt i hela huset i sin gåstol, trösklarna är ingt problem för honom inte !!
Nya tag !
Nu har jag den ''nya'' bloggen tillbaka .
Just för att det skulle vara lätt för er att läsa och hitta den så bytte jag inte andress på den .
Ni vet ju vem jag är, Antonia Rankleven, bor i hus i kisa med min sambo Timmy och våran son Bastian .
Vi har även två hundar med namn Solex och Nemi .
Själcklart så får vi ju ine glömma Akilles, världens bästa katt ! ♥
Snart så . . .
Jag har bestämt mig för att min bloggtorka ska vara slut snart !
Väntar bara på att den nya designen skall bli klar, allt ska bli nytt !
Så då kommer jag börja om från början, med fakta, bilder osv .
Håll koll, plötsligt händer det ! =)
xoxo/A
